Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rörelsen var inte redo – precis som för 40 år sedan

Gunilla Lindberg gick upp på scen och frågade: "Är ni redo? Eller är det bara prat?".
Den olympiska rörelsens baroner och prinsar var det inte när Göteborg försökte 1979.
40 år senare hade de inget val.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Gunilla Lindberg har suttit med i de här sammanhangen sedan urminnes tider. Hon har varit med under framtagningen av med den "nya norm" som ska prägla hur OS ges och arrangeras i framtiden. Nu stod hon själv på scenen och frågade sina kollegor i hovet: Är det vi gjort bara prat?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Som svensk är det lätt att nu, när härligheten hamnade i norra Italien i stället för hos oss, känna att det bara var just prat. Att de belgiska baronerna, shejkarna, prinsarna och prinsessorna bland delegaterna som röstade har valt bort ett hållbart mästerskap som tänkt annorlunda för ett alternativ som är det motsatta.

Men fullt så illa är det inte. Milano Cortina hade samma brister (utspritt i hela alp-Italien) som det svenska förslaget. Det hade också samma styrkor. Budgeten är inte mycket mer tilltagen än den svenska, bara en ny arena planeras att byggas för OS i sig. Det var inte bara prat.

På så vis kunde befintliga anläggningar användas, och kostnaderna hållas nere. En smart, hållbar lösning som skulle få stopp på utvecklingen där OS bara blivit dyrare och dyrare.

I våras skrev den här tidningen om Göteborgs ansökan om OS 1984. De två raderna ovan från den texten klingar bekant i dag.

LÄS MER: När Göteborgs OS-dröm sprack

Göteborg var 40 år före sin tid med sin ansökan. Jag hoppas att Gunnar Larsson och Åke Lindegarth, männen bakom Göteborgs ansökan, kan se att deras idé faktiskt kommer att genomföras, om än i de italienska alperna och inte i Scandinavium och på Ullevi.

För 40 år sedan var inte IOK:s hov redo för ett lågmält, utbrett OS. Nu var de det.

Och att Stockholm-Åre blev tvåa vet jag inte om vi ska gråta över.

Att arrangera ett OS har historisk kostat mer än det smakat. OS i Aten 2004 var med och bidrog till den grekiska krisen som fortfarande skakar landet. Det tog 30 år för Montreal att betala av sin skuld från OS 1976. OS går alltid över budget. Det visar siffrorna. Det visar historien.

OS står lika mycket för Obligatorisk skuld som för Olympiska spelen. Nu slipper Sverige det.

Jag hoppas ändå att idrotten och de investeringar som den kräver, framförallt i Stockholm, kommer till stånd. Det svenska näringslivet var enligt den budget som SOK presenterade berett att satsa miljarder på ett OS i Sverige.

Se till att satsa samma summa på idrotten ändå. På hallar, planer, kanslibyggnader. Behovet av investeringar finns, oavsett om OS hålls i Italien eller Sverige.