Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Henrik Nordhammar.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Trafikkontoret borde gjort en bättre kostnadsuppskattning

Linbaneprojektet drivs kostsamt och ineffektivt bland annat för att man redan 2016 när åtgärdsvalsstudien var klar visste att den uppskattade kostnaden på 1,1 miljarder kronor var osäker samt att den saknade vissa poster, skriver Henrik Nordhammar i en slutreplik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Linbanan, 20/6

Trafikkontoret ser uppenbarligen inga problem med att i ett juridiskt kontrakt hänvisa till dokument som inte existerar eller till en otydlig skrivning om PM under anbudstiden, vilka som avses och en angiven tidsperiod. Ej heller att omfånget på arbetet i genomförandestudien mångdubblades efter kontraktsdatum utan att kontraktet reglerades.

Man hänvisar till Allmänna bestämmelser ABK 09 och ABT 06, men för att dessa skall kunna fylla en funktion angående avvikelser behövs tydligt angivna mätbara mål och detta saknas i stort sett.

Det dokument som saknas, Beställningsskrivelse för Fas 2, skall enligt kontraktet gemensamt upprättas av parterna efter politiska beslut och myndighetsbeslut. Innehållet i beställningen skall alltså definieras efter att beslutet är fattat. I en sådan förhandling kommer Trafikkontoret att ha en synnerligen svag förhandlingsposition gentemot NCC.

Hade man gjort rätt saker från början så hade det inte behövt ta tre år för att komma dit

Min åsikt att linbaneprojektet drivs kostsamt och ineffektivt baseras bland annat på det faktum att man redan 2016 när åtgärdsvalsstudien var klar visste att den uppskattade kostnaden på 1,1 miljarder kronor var osäker samt att den saknade vissa poster, bland annat för markinlösen. Man borde redan då fokuserat på att få en bättre kostnadsuppskattning för att se om projektet var rimligt innan man gick vidare. I stället gjorde man under tre års tid allt möjligt annat såsom fullständiga detaljplaneändringar för de fyra stationerna och utlyste en arkitekttävling där genomförbarhet inte beaktades trots att det stod i tävlingsföreskrifterna. Kostnadsökningen för det vinnande fantasifulla men orealistiska förslaget uppgår enligt Trafikkontorets tjänsteutlåtande från 25 mars till 710 miljoner kronor.

En annan märklig ordning är att entreprenören NCC har instruerats att under genomförandestudien samarbeta med en linbaneleverantör vilket innebär att denna redan från början vet att de kommer att få leverera utrustningen eftersom NCC är utvald att få bygga linbanan om Fas 2 beslutas. Det rimliga vore att entreprenören engagerar bägge (det finns bara två) underleverantörerna och tar in deras förslag. Ett helt normalt förfarande inom näringslivet och sannolikt inte obekant för NCC.

Den valda projektprocessen med en fördjupad genomförandestudie kan nog ha sina förtjänster om man med säkerhet vet att projektet skall genomföras. I linbanefallet har det dock bara fått till följd att en massa resurser lagts i onödan på ett projekt som aldrig kommer att bli av. Hade man gjort rätt saker från början så hade det inte behövt ta tre år för att komma dit.

En bra minnesregel är att det är viktigare att göra rätt saker än att göra saker helt rätt.

Henrik Nordhammar

Skeppsbyggare